Backa säteri har enligt de historiska förteckningar som finns anor från 1500-talet, då ägorna benämndes Backa Oluf i jorda böckerna, men först 1737 erhöll gården så kallad sätesfrihet. Det innebar att gården blev skattebefriad, eftersom den ägdes av en adelsman. Efter att varit i familjens ägo i närmare hundra år sålde familjen Häger år 1760 säteriet till skotten James Moore, där även gästgivaregården Lahall ingick. Moore var en affärsman och ägde affärsförbindelser med Ostindiska Companiet i Göteborg.
Vid ett tillfälle lånade Moore pengar av Jonas Malm Eriksson med Backa Säteri som säkerhet. Eriksson tros ha varit direktör vid Ostindiska Companiet, men det står inte helt klart, även om han omnämns som sådan i kompaniets förteckning. År 1764 sålde Moore egendomen till Eriksson för 24000 daler silvermynt, ca 1350000 kr i dagens penningvärde (2016). Genom kungligt brev den 7 augusti 1764 erhöll Eriksson sätesfrihet för egendomen och den 5 maj 1766 erhöll Eriksson, hustrun och arvingarna laga fast (äganderätt) för Backa Säteri. Huvudbyggnaden på Backa Säteri uppfördes av Eriksson. När Jonas Malm Eriksson dog år 1775 stannade hans fru Christina kvar på Säteriet. Christina dog 1803 på gården som drevs av sonen Svante. Under början av 1800-talet missköttes gården, men när den togs över av dotter dottern Johanna, troligtvis genom arv, tillsammans med maken Magnus Wieslander rustades gården upp.
I mitten av 1800-talet blomstrade Backa Säteri och 1875 byggde man ett litet mejeri, en byggnad som står kvar än idag bredvid huvudbyggnaden. Flera av de gamla byggnaderna sköts numera av Nödinge Sockens Hembygdsförening. Backa Säteri var under århundraden en av traktens mest inflytelserika gårdar.